Företaget Beckman & Norström AB hade nyligen startats. Jag var 28 år och full av energi (då också) Vi började i liten skala. Så kom året 1991…

Länk till Wikipedia.

Det gungade rejält under fötterna. Vi trodde att Telia hade kapat telefonledningarna, tvärtyst från alla håll och kanter.

Räntan sköt upp mot 500%, vi hade mörka moln över våra huvuden. Marknaden samlade sig och leverantörer och banker (Tack Östgöta Enskilda Bank, numer Danske Bank) visade handlingskraft. Man slöt upp och försökte att stötta varann. Vår expansion stannade naturligtvis upp. De sömnlösa nätterna var många.

Det vi nu upplever är någonting annat men vi ser effekter som för många småföretagare/egenföretagare blir liknande den som jag råkade ut för i början på 90-talet och under några år. Jag tror inte och här pumpar vi in hopp, att denna blir lika långvarig. Nu sluter vi upp och hjälper varann.

Småföretagaren, som är Sveriges ryggrad behöver stöttas!              Äldre människor behöver assistans!                  Vi andra ska släppa på egoismen!                      Sluta upp med att agera efter Me Myself & I!                                                                            Följ rekommendationer från myndigheter!

Hjälp äldre människor i din närhet med inköp! (Jag vet vilka som bor i min omedelbara närhet) Vet du?

Vi har en situation som är extrem och företag kommer att ansättas och får problem.

Jag vill att vi börjar använda ordet “Sunt förnuft” 2 ord som manar till eftertänksamhet. Två ord som nu mer än någonsin behövs. T.ex. panikhandla inte. Bunkra inte!